Tag en del Richard Mathesons Legend, rör sedan ner två delar Hungerspelen och rör till sist ner en del X-men. Slutresultatet blir en utsökt soppa vid namn Rör mig inte!
Blott 24 år gammal har Tahereh Mafi skrivit en postapolyptisk roman med superhjälteundertoner som i sina inledande kapitel är så karg och skoningslös att det nästan blir smärtsamt.
Juliette har i bokens inledning suttit inspärrad i 264 dygn utan att yttra ett enda ord. Hon sitter inspärrad för att Återetablissemanget vill skydda hennes omvärld. Genom att enbart röra andra människor kan Juliette likt en vampyr suga livskraften ur och döda människor.
För gott beteende ”belönar” Återetablissemanget henne efter dessa dagar med en cellkamrat. I samma stund som hennes cellkamrat Adam kliver in i cellen, påbörjas den nya väg som Juliette måste vandra för att förlikas med sig själv och acceptera sina krafter.
Genom att i bokens början låta Juliette minnas svunna tider (skrivet i kursiv stil) skapar Mafi en stämning som ger kontrast mot resterande del av kapitlet.
Rör mig inte! har många beröringspunkter med Hungerspelen men lyckas ändå att skapa en alldeles unik liten värld som på många sätt känns tuffare och icke förlåtande än det Panem som Collins målar upp.
Genomgående är kapitlen korta och texten har ett bra driv. För att återge Juliettes kluvenhet inför sig själv är viss text genomstruken. Denna text symboliserar Juliettes tankar och undermedvetna, som absolut inte får ta plats och utrymme.
Tahereh Ramis är debut är mycket lovande och jag ser fram emot både filmatisering av och uppföljare till boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar