Delirium

I en värld där kärlek räknas som en sjukdom och ett brott, växer Lena Haloway upp. När man först träffar henne är det 95 dagar kvar tills hon ska fylla 18 och därmed genomgå en operation för att bli permanent vaccinerad mot den hemska sjukdomen Deliria.
  Men under hennes utvärdering (ett slags test för att mäta hennes kunskap och värderingar) händer något oväntat som gör att hon börjar tänka. Dels får Lena ett bevis för att ”De ogiltiga” verkligen existerar (en term som används för de människor som vägrat genomgå behandlingen mot Deliria) dessutom får Lena under utvärderingen ögonkontakt med den unge vakten Alex. Trots att han är botad beter han sig på ett sätt som gör att Lena och hennes vän Hana dras till honom. Det visar sig snart att Alex inte riktigt är den han utger sig för att vara. Trots att han bär det signifikanta ärret som alla botade bär, beter han sig på ett sätt som gör att han och Lena oundvikligen dras till varandra.
  De sanningar om sjukdomen deliria som Lena under hela sin uppväxt sett som självklara, börjar plötsligt att naggas i kanten och de botade släktingarna runt Lena känns inte längre så botade som de en gång gjorde.

Trots en förhållandevis seg inledning och en ganska lång sträcka innan något händer på allvar är Delirium av Lauren Oliver en läsvärd bok. Här finns tankar kring sådant som jag alldeles för sällan funderar kring själv. Varför behöver vi människor kärlek och hur skulle världen se ut om kärlek inte fanns?
Vissa passager i boken är oerhört imponerande och välskrivna. I synnerhet de passager där Oliver lyckas förmedla Lenas kluvenhet inför vad hon är upplärd att tycka och sen i själva verket känner. Denna känsla när förnuftet bryter ner år av indoktrinering lyckas Lauren Oliver förmedla starkt och bra, vilken är en bedrift i sig.

Det riktigt råa och karga som jag personligen gillar med dystopier lyser med sin frånvaro, men kommer troligen att beröras mer i del 2: Pandemomium som utkommer på svenska 2013.      

Ett ljus i mörkret

När jag passerade Pocketshop vid T-centralen såg jag dessa små finurliga lampor för 99 kronor. Med hjälp av ett litet clip, som även innehåller lampans batteri, fästs lampan i en av bokens pärmar.
   Perfekt att ha sena sommarnätter när du vill ligga uppe och läsa, men de andra i familjen vill sova.

Litterärt vin

Som sann bokfanatiker kunde jag inte undgå att lägga märke till denna pryl när jag surfade in hos Smarta Saker häromdagen.
   Det är alltså ett fodral/skal som du sätter utanpå din bag-in-a-box och därigenom får en bok (med titeln The great escape av Oliver Wine...) som du kan hälla vin ur. 
   Personligen skulle jag nog inte placera denna bok i bokhyllan, men att ha den stående bredvid spisen eller i en hylla i köket känns väldigt tilltalande.

Den otroliga historien om det jättestora päronet

Genom Booked fick jag och barnen möjlighet att läsa Den otroliga historien om det jättestora päronet av Jakob Martin Strid.
   Blotta tanken att recensera en bok jag läst med mina barn, känns oerhört tilltalande. I regel läser vi alltid något innan läggdags. Oavsett om det är en Bamse-serie, en läsläxa, en saga med få bilder eller en bilderbok känns det nästintill alltid som en trevlig stund på dagen innan det är dags att avsluta. Sen vill vi ju gärna grundlägga ett tidigt läsintresse för våra barn. Ett intresse som förhoppningsvis föds ur denna mysiga stund innan läggdags.
   Ofta försöker jag att smådramatisera det jag läser med barnen. Så även med Den otroliga historien om det jättestora päronet. Historiens upplägg är som gjort för att läsas med olika dialekter och olika styrka i rösten. Under större delen av boken var vi verkligen där i boken. Inte i soffan och läste. Så stark är Jakob Martins Strids text och bild.
   I Solköping som känns som ett alldeles unikt hopkok av Richard Scarys, Sven Nordqvists och Jan Lööfs världar, bor Mitcho och Sebastian. 
   En dags när Mitcho som vanligt sitter och metar och Sebastian sitter och läser tidningen får Mitcho en flaskpost på kroken. Inuti flaskposten hittar de båda vännerna ett brev från en person som de förmodar är stadens försvunne borgmästare: Jeronimus Bergström Severin Olsen. I folkmun kallad J.B.
   I brevet berättar J.B att han hittat den mystiska ön och att han gjort en fantastisk upptäckt. Om de båda vännerna planterar ett frö som han även skickat med i flaskposten kommer de att förstå vad han menar...
   Efter detta, förvisso inte unika men fullt fungerande intro, drar sen historien igång. Och vilken historia sen! 
   I en väl avvägd uppdelning mellan text och bild ger oss Jakob Martin Strid en bilderbok som tillhör det absolut bästa jag någonsin läst i barnboksväg. Här finns underbara dialoger, fantastiska maskiner och ett underbart äventyr. Författaren flörtar dessutom hejvilt med den vuxne läsaren när han slänger in referenser till annan litteratur som t.ex Totoro, som står på en hylla hemma hos Mitcho och Sebastian.
   Jag gillar även greppet att Solköping är en påhittad stad, men för att nå Den mystiska ön måste man korsa Atlanten. Vad är verklighet och vad är påhittat? Genom att blanda in verkliga namn i sin egen värld sår Martin Strid ett tvivlets frö inom oss.
   Den otroliga historien om det jättestora päronet är med sina 105 sidor en klockren investering för småbarnsföräldrar med barn i 6-9 år åldern. Yngre barn kan säkert tycka om den, inte minst för de detaljerade bilderna, men ska man förstå handlingen fullt ut bör man minst ha fyllt 6.

Eld (viss spoilervarning...)

Troligen är Eld den bok som jag har haft bäst koll på någonsin under skrivprocessen. Genom Bergmark Elfgrens egen blogg och ambitiösa uppdateringar på Facebook har Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren generöst delat med sig av sitt skrivande och sakta men säkert byggt upp en förväntan inför släppet av uppföljaren till Cirkeln: Eld. Givetvis ett marknadsföringsknep, men även ett nytt och fräscht sätt att dela med sig av en process, som så länge böcker skrivits varit höljd i dunkel och omgiven av ett mystiskt skimmer. Visst är det fortfarande en underbart mystiskt process: själva processen där hjärnan sammanför otaliga bitar av kunskap och pusslar ihop det till en berättelse. Men med hjälp av Facebook och idogt bloggande blir processen åskådliggjord på ett bra sätt och den respekt jag känner inför det färdiga verket blir om möjligt än större.

I del två av den planerade trilogin om De sju utvalda har förutom Kim W. Andersson (som tecknat ännu ett briljant omslag) även Karl Johnsson bidragit med en karta över Engelsfors. En karta som på ett naturligt sätt bjuder in läsarna till det Engelsfors-universum författarna byggt upp. De första sidorna i boken får jag lite känslan av, som jag fick när jag senaste besökte Legoland i kroppen. Välkommen hit! Så här ser det ut här… Den stora skillnaden är troligen att i Engelsfors sker mängder med saker under ytan som knappast sker eller kommer att ske på Legoland.

Av De sju utvalda återstår fem när Eld tar sin början. Elias och Rebecka förolyckades tragiskt i Cirkeln och än är kampen inte över. Strandberg och Bergmark Elfgren har en bit kvar till George R.R. Martins nivå på karaktärsomsättning, men jag gillar verkligen att ingen i Engelsfors går säker och då allra minst De sju (numera fem) utvalda. Just känslan av att det de faktiskt har tillsammans när som helst kan ryckas undan dem, bidrar till en tung känsla av allvar boken igenom.

Max är undanröjd men än vilar hotet över De utvalda. Genom spöket Matilda och andra omen inser flickorna snart att demonerna är närmare än någonsin och de kämpar hårt för att bryta igenom barriärerna som står mellan dem och mänskligheten. Vem som är vän eller fiende blir allt svårare att avgöra, speciellt när föreningen Positiva Engelsfors bildas av Elias föräldrar Helena och Krister. De börjar genast dra till sig medlemmar, bland dem många som De utvalda en gång räknade som sina vänner. Med sin positiva grundsyn blir Positiva Engelsfors en skön motpol till den tunga och många gånger svåra vardag som ”de utvalda” upplever. Medlemmar i Positiva Engelsfors anser att all olycka som drabbar människan i grund och botten kommer sig av en negativ hållning till livet. En åsikt så god som någon, men som snart slår över till ett sekt-artat beteende modell Livets Ord upphöjt till tjugofem. Bland de mest fromma vandrar det kopplingar till allt annat än goda krafter.

Positiva Engelsfors skulle kanske räcka som något att ta tag i och undersöka för De utvalda, men Strandberg och Bergmark Elfgren stannar inte där. De låter dessutom Rådet drabba De Utvalda. I Cirkeln använde Anna-Karin sin magi på ett otillåtet sätt, genom att ta kontroll över en stor del av skolan och därigenom göra sig otroligt populär. Detta sätt att bruka magi är inte tillåtet och Rådet har därför tillkallat Alexander Ehrenskiöld och hans son Viktor för att förbereda och genomföra en rättegång mot Anna-Karin. En rättegång som vid fällande dom kan innebära ett dödsstraff.

Jag gillade verkligen Cirkeln skarpt, men Eld är faktiskt snäppet vassare. Trots Elds 634 sidor känns den aldrig långtråkig och transportsträckorna lyser med sin frånvaro. Den kunskap Strandberg och Bergmark Elfgren besitter om ungdomars språk och de problem de får tampas med, känns i denna bok ännu mer gedigna och genomtänkta.

När Ida mot slutet av boken tänker tanken att ”Hon måste vara helt knarkad på magi.”, inser jag plötsligt hur långt författarduon har kommit i sitt skrivande. Att få en sådan skruvad mening att passa in i historien känns riskfyllt och riskerar att minera trovärdigheten. Men visst funkar det. Och mer därtill. Givetvis är denna mening något som en ung och ganska osäker tonårshäxa kan tänka när hon rockar loss med sina nyvunna krafter!