Berättelser från Engelsfors

Så dök den till sist upp i brevlådan, från skaparna av Cirkeln och Eld tillsammans med några av Sveriges skarpaste serietecknare: Berättelser från Engelsfors. En liten munsbit att sluka i väntan på den tredje delen av Engelsfors-trilogin.
   Har verkligen försökt att sänka förväntningarna på detta seriealbum. Det gör så ont när jag bygger luftslott och de sen kollapsar. Men Cirkeln var ju så bra... och Eld var ju så bra... då bara måste ju Berättelser från Engelsfors också vara bra... eller?
   Svaret på frågan är ja, ja och åter ja! Det är ett snyggt och tätt seriealbum som de fem skaparna presenterar. Tillsammans kompletterar de varandra ypperligt. Läsningen verkligen andas kvalité rakt igenom. 
   Utan att avslöja handlingen alltför mycket gillar jag valet att låta Mona Månstråle vara ett nav genom hela berättelsen, samt låta hennes Tarot-kortlek utgöra kapitelavdelare.
   Mest gillar jag Karl Johnssons kapitel om Minoo. Suggestivt och ödsligt avslöjas i det kapitlet lite om vad som komma skall.
   Berättelser från Engelsfors ger mig mersmak och gör min längtan till Nyckeln än större. Men som det så vackert heter: den som väntar på något gott...