tisdag 2 juli 2013

Den mörka staden

Carrie Ryans zombie-trilogi blev min första kontakt med zombien som en genre inom skräcklitteraturen. Därför känns det nu extra skönt och samtidigt lite sorgligt när en utläst Den mörka staden, den sista och avslutande delen ligger framför mig.
   Handlingen kretsar runt Annah, en ung ärrad kvinna bosatt i Den mörka staden (som en gång kallades New York...). När Annah inser att den unge man hon väntar på, Elias, kanske inte kommer att återvända beslutar hon sig för att försöka ta sig ut från staden och hitta sin tvillingsyster Abigail som hon blev tvungen att överge som barn. 
   På väg genom en säkerhetszon ut ur staden ser Annah mot all förmodan sin tvilling Abigail på väg in i staden och blir då tvungen att vända om. Till sin fasa inser hon då att Abigail blivit omhändertagen av Rekryterarna, en sammanslutning med män som upprätthåller lag och ordning i staden, men som på senare år blivit alltmer korrupta.
   Den mörka staden handlar som namnet antyder om en urban miljö och är den överlägset skarpaste och mest intressanta boken i trilogin. Dels känns zombiehotet som ofantligt mycket mer påtagligt och hemskt i staden (jämfört med i skogen och vid kusten som är fallet i de tidigare böckerna). Men även därför att i Den mörka staden får Ryan till sist ta hand om alla de godbitar hon spritt ut i den andra delarna och göra något av anrättningen. Ett faktum som för många författare kan innebära ett ok, men som i Ryans fall innebär julafton.
   En av de mer intressanta aspekterna med denna trilogi är det faktum att Ryan sällan ger sig in i mer köttiga beskrivningar av hur de odöda beter sig när de attackerar, dödar och smittar människor. Denna hyfsat konsekvent genomförda inställning till en vital del av berättelsen är både intressant och nytänkande. För vad är väl mer skräckinjagande än det outtalade som man vet kan hända?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar