För de flesta innebär de säkerligen sorg, ändrade livsförhållanden och en hel del misär. Den plats man en gång bott på blir obeboelig, nära och kära dör och framtiden är oviss.
Trots denna starka svärta anser jag att att efter katastrofen eller postapokalyps, en term som används oftare, är en av de mer intressanta både inom litteratur, film och TV.
Mel Gibsons Mad Max, Metro 2033, rollspelet Mutant,The Walking Dead, Book of Eli, Snowpiercer och The last of us är bara ett axplock på de otaliga gånger jag fascinerats djupt av den postapokalyptiska genren.
Vad är det då som lockar i allt detta svarta? Främst är det för min del att allt ställs på sin spets. Vad behöver vi som människor för att överleva i en värld utan en fungerande infrastruktur? Det utsatta och fattiga tar bort mycket som skymmer och förstör för dagens moderna människa.
MIX-förlag bad tre författare att skriva tre kortromaner utifrån scenariot att kärnkraftverket i Oskarshamn får en härdsmälta och radioaktiva vindar sveper in över Småland. Solja Krapu skrev Om du behöver mig, Johan Ring skrev Den mörka fläcken och Caroline L. Jensen skrev Slukhål. Alla tre kortromanerna är bra texter och angriper efter katastrofen problematiken på olika sätt.
Krapu skriver insiktsfullt om syskonrelationer och dåligt samvete när ens föräldrar blir äldre. I min smak blir kortromanen mer en bra skriven text om relationer än en efter katastrofen-text. Just utsattheten saknar jag i större delen av berättelsen.
Rings text är den mörkaste i sällskapet. När huvudpersonen Frank ger sig ut för att återförenas med sin ex-fru och son balanserar galenskapen tillsammans med det oundvikliga radioaktiva nedfallet briljant och smärtsamt tydligt.
Caroline L. Jensens text var den som berörde mig mest. Troligen mycket beroende på hur jag relaterar till utsatta barn. En kristen sekt drar i Jensens berättelse nytta av härdsmältan och bestämmer sig för att återförenas med Gud. Oerhört starkt och bra skriven text som aldrig väljer sida. Jensen berättar om sektlivet utifrån vuxen- och barnperspektiv med en smärtsam bismak.
Personligen skulle jag gärna se att MIX-förlag arbetar vidare med idén och placerar nästa trilogi hundra år efter katastrofen. Hur ser Småland ut då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar